.

Kollar just nu på onsdskan, blir lika arg varje gång, förstår inte hur elak man kan vara som styvfar.

Annars så är det inte så mycket annat som händer, jobbar och står i söker andra jobb och hoppas på att man får något. Trivs jättebra med alla mina fina kollegor, men tiderna och vissa andra grejer får mig att vantrivas.
Sjukskriven nu i två veckor till att börja, får se om det blir mer.. Magen som krånglar, läkaren misstänker IBS, vad nu det är.. Ska påbörja en utredning, vad nu den innebär. Många frågetecken, som jag hoppas ska få svar på.

Inte mycket mer att skriva, ska koncentrera mig på filmen nu, men vi hörs av (om det är någon som läser detta ^^,)

Ajöken.

för vita strålande tänder som passar perfekt till en brun sommar bränna.

Var med ni också!

Stor Vinterkram från mig till ER! <3

Var med ni också!

Stor Vinterkram från mig till ER! <3

Tänkte bara slänga in ett snabbt inlägg och berätta att jag hade sjukaste drömmen inatt, var hos en tatuerare och tatuerade mig, minns inte vad det var, men när jag vaknade var jag så säker på att jag hade gjort det så jag var tvungen och kolla på mitt ben om det satt en tatuering där - Icke.

Ha en fin alla hjärtans dag hörrni, så hörs vi lite senare

puss

Jag gjorde det precis hos Katrin

Den som först svarar rätt får en länk :)

Ringde och berättade om min ångest och att jag vill ha hjälp och prata mig ur detta, inte ha massa tabletter, så förmodligen kommer jag få tider för kognetiv beteende terapi, känns skönt, då är jag nog på banan igen innan sommaren.

Nu undrar ni säkert vad för ångest jag lider av (vill bara tillägga att ångest och deprission inte är samma sak) så får jag ångest över att jag ska bli plötsligt sjuk och dö. (mycket kan ligga i att jag förlorade min mamma 11år gammal och det har gett mig en enorm räddsla för döden.)

Vädligt jobbigt då jag egentligen är en väldigt glad och sprallig person, att då ha sånna tankar som hämmar mig, tar väldigt hårt på psyket - 
Så därför känner jag att det kan vara bra för mig att få hjälp med hur man ska bryta ångesten när den väl kommer och hur man bearbetar sig själv för att inte få ångest alls.

Många kommer säkert sätta lunchkaffet i halsen när ni läser detta, men jag tycker inte att man ska skämmas över att man har ångest, ångest och deprission är en utav vår tids folksjukdommar, och ändå är det sådant hysh hysh om det. Jag tror att detta beror på att vi alla vi utspegla en fasad av att vi är självständiga och klarar oss själva, men du blir inte en sämre människa för att du går till en psykolog, du blir inte mindre självständig för att du behöver prata med någon, du blir inte handlingsförlamad för att du lider av ångest.

Jag har hitills haft tur och får mest ångest på kvällen/nätterna, hoppas det stannar vid det tills det försvinner helt, finns ju de som har detta hemska syndrom dygnet runt. Lider med dem, för det är verkligen inget roligt.

Jag lider av ångest, och jag är stolt över mig själv att jag vågar berätta om det!

Lider någon av er som läser min blogg av ångest? Skriv gärna en rad och berätta, anonymt eller inte spelar ingen roll, vi kanske kan hjälpa varandra, ge tips och råd!

Ta hand om er allesammans, ni alla är värdefulla!

Skulle ha blekt min utväxt och lagt ansiktsmasker också, men eftersom att min karl slutade jobbet så lägligt så hoppade vi det denna gången, och jag fick härlig skjuts hem istället för att åka kommunalt.

Min fina vän 'Jessica <3

Dessa fina ljus köpte jag idag, ska visa er senare hur fint man kan göra med dom.